Först av allt – god fortsättning på er alla! Jag har inte så mycket att säga just nu – egentligen. På det personliga planet och så, så händer inte så mycket. Jag kämpar på som vanligt.

Däremot händer det mycket kring fotbollen just nu. För de av er som följer Norrstrands IF, så har ni säkert fått med er att Fredrik Zetterström har blivit löst från kontraktet som tränare för damlaget. Man kan ju tycka precis vad man vill om just detta. Det råder ingen tvekan om att Fredrik är en duktig tränare och har ett oerhört stort engagemang. Han brinner verkligen för det han håller på med och är målinriktad som få andra jag har sett på den här nivån. För mig personligen har han betydd mycket för min utveckling som tränare. Genom samarbetet med honom har jag fått större förtroende för mig själv och det jag håller på med. Att han också menar att min insats har betydd mycket för de segrar laget har haft under vinterhalvåret, gör att jag har växt i min roll.

Varför det blev så här? Ja det får man fråga Norrstrands IF och Fredrik själv om. Jag kommer inte säga vad jag menar om saken, eftersom jag inte har nog kunskap om det som har föregått utanför planen. Men jag önskar iallafall Fredrik all lycka på vägen vidare som tränare och hoppas han når de mål han har satt för sig själv. Tack för samarbetet under det senaste halvåret.

Även om jag säger att jag inte ska kommentera det som har skett, så påverkar ju denna situation mig som tränare. Jag har en roll i Norrstrands IF som jag är ensam om. Jag är klubbens enda utbildade målvaktstränare – vilket gör att jag nu har kommit i en svår situation. Jag vill på ett sätt vara med klubben på dens väg vidare, men samtidigt så vet jag inte om det är rätt. Jag började jobba med damlagets målvakter i tillägg till ungdomsmålvakterna eftersom jag själv har ambitioner som tränare. Nu när situationen är oerhört oklar gällande damlaget, så känner jag också att min roll i laget är oklar. Hur mycket vill klubben satsa på att ha en målvaktstränare? Hur länge ska jag acceptera oklara arbetsförhållanden? Hur mycket vill jag fortsatt jobba med klubbens ungdommar?
Jag har starka känslor för klubben, det är ju där mitt problem ligger. Efter att ha växt in i klubben genom att dömma för dom, träna ungdomsmålvakter och nu damlagsmålvakterna, så har känslorna blivit starkare och starkare.

Ännu värre blir det när jag vet att en av klubbens ungdomsmålvakter som har alla förutsättningar för att lyckas, troligtvis måste byta klubb för att utvecklas vidare – och jag vill vara med henne på hennes resa, i allafall några år till. I tillägg till detta så har andra klubbar förhört sig om jag kan tänka mig vara med hos dem. Båda lag på högre och lägre nivå. Frågan då är: Var kommer jag kunna utvecklas bäst möjligt själv och var kommer jag få den struktur och det lugn jag behöver för att inte hamna i ett stort problem i förhållandet till sjukdomen?

Och till slut; hur länge skall man känna sig bunden till en muntlig överenskomst? Speciellt i ett sånt här läge?

Ja, vad händer nu är den stora frågan… jag vet inte. Det får tiden visa – men säkert är det att tiden framåt kommer bli hektisk.