En skitdag
Ja, så kan det bli.
En bra dag förra veckan, då jag kände lusten att hålla på med fotbollen kom tillbaks. Nu? Jag fattar inte varför jag skall fortsätta...
Hatar min sjukdom, hatar inte tåla stress, hatar inte kunde vara spontan utan att det blir kaos.
Och varje dag tänker jag på dig, lilla Clara... Att du snart skulle varit hos mig, att jag skulle få uppleva största lyckan i livet. 15nde mars nästa år skulle du blivit en del av mitt liv. Men så blir det inte, och det gör ont fruktansvärt ont. I mina tankar finns du alltid...
Känner ingen glädje, helt tom inuti...
En väldigt förnuftig tjej sade till mig här om dan: "jag vill inte bli mer än 16 - det verkar bara vara tråkigt o så, när man blir vuxen" - ungefär så... och jag håller med henne.
Om man bara kunde skruva tiden tillbaks, före sjukdom, före allt...
01. december, 2009
Hej …
Jag kan förstå och känna igen mig i det du skriver !
TIME CAN BE A HEALER …. säger dom
det ligger en viss sanning i det
Kramar