… kan ofta sätta ord på känslor som man inte kan göra själv. Det behöver inte vara hela texter, det kan vara bara en vers, en strof, e.l. Det kan vara ett citat, ett ordspråk, etc.

Så här kommer några som sätter ord på mitt liv, mina känslor, min själ just nu…

Sånger

”Don’t care what people say
Just follow your own way
Don’t give up and use the chance
To return to innocence.

That’s not the beginning of the end
That’s the return to yourself
The return to innocence.

Don’t care what people say
Follow just your own way
Follow just your own way
Don’t give up, don’t give up
To return, to return to innocence.” (Enigma, ”Return To Innocense”)

”Utan stjärnorna, säg vad vi skulle klara då
utan nåt som lyser upp vår väg,
vem skulle vi då lita på?” (Basshunter, ”Utan stjärnorna”)

”Allt det du önskar finns här om du stannar kvar” (Tone Norum & Tommy Nilsson, ”Allt som jag känner”)

Annat

”One of the hardest things in life is having words in your heart that you can’t utter.” (James Earl Jones)

”I would rather have eyes that cannot see; ears that cannot hear; lips that cannot speak, than a heart that cannot love” (Robert Tizon)

”Friendship is a single soul dwelling in two bodies.” (Aristotoles)

”Den kloke ser faran och söker skydd;
de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.” (Ordspråksboken 27:12)

”Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv,
men bittert sinne är röta i benen.” (Ordspråksboken 14:30)

”Bättre älskat och förlorat än att aldrig ha älskat.”

”Det är mänskligt att fela. Men gudomligt att förlåta.”

”Gräv inte upp större sten än du kan bära.”

”Sagt ord och kastad sten kan inte tas tillbaka.”

Möte med SV 8nde dec nu – förhoppningsvis går det få ordning på lite då. Är iallafall ett steg framåt. Ska försöka fokusera på bara en av tentorna nu, lägga dom andra åt sidan – så får vi se vad vi kommer fram till på mötet.

Vet det kommer ordna sig – vet bara inte hur. Vill inte ge upp drömmen – än…

Broken heart

Even if not together,
in my heart forever-
a rose you were to me,
most prescious of them all

But love sometimes aint meant to be,
despite desire of the hearts -
Wish you all the happiness you can get,
all the love you deserve

In my heart forever,
you my prescious rose

Step by step – day by day

… har jag haft just nu. Ja, jag vet det låter konstigt, men så har det varit iaf.

Vilken dag är det nu? Onsdag är det ja… Måndag kväll började jag prata med någon bekant från nätet. Vi pratade tills runt midnatt, innan jag frågade vart hon bodde. Visste ju hon bodde här i stan, men inte var. Hon säger vart och jag svarar ”tjena grannen”   Lite ställd blev hon och ännu mer när det visar sig att hon bor bara 3 uppgångar bortanför mig

Vi pratade fram till 0445 på msn, före vi kom på att det var ju lika bra att jag kom över på en kopp kaffe där. Då hade vi pratat i 10 timmar innan vi kom på det – tjena! Vi låg i soffan och fortsatte prata och det visade sig att vi har mycket gemensamt, mycket mer än vi trodde – uppväxt, sjukdom, möte med vården etc.
Så där låg vi och pratade tills 1530, då jag var tvungen gå för att hinna till träningen. Vi hade alltså pratat nästan non-stop i 20 timmar, och ändå finns det mer att prata om. Härligt när man träffar människor som vet vad man går igenom och som man inte behöver förklara allt för
Så om du läser det här; ”The dolphin will soon meet the turtle again”

Sen på eftermiddagen (alltså tisdag) så var det tid för målvaktsträning med E&M. Tyvärr kunde inte M komma, så det skulle bara bli E på träningen… Trodde jag, men tog fel – för E hade med sig J och jag tänkte ”Å nej, det här kommer bli en rörig träning”.
E&J tillsammans? Nu blev det inte så galet ändå, E jobbade hårt medan J bara var sig själv och var allmänt… ja… i pauserna.
Men det var tills vi skulle åka bussen ner – vi skulle tydligen åka med samma buss, och det var då det började - Knas 1 och Knas 2 säger jag bara…

Men den här träningen var en sån träning där jag kände det var värt att fortsätta med träningen – E jobbade skithårt och visade att hon är på väg att bli ännu bättre på saker som kanske varit svagheter vid hennes spel förut. Det var härligt att se hur bra hon jobbade

Var hemma 1830 och skulle ut med Oscar, men somnade (inte konstigt kanske??). Vaknade tio i tolv, väntade till 12 för att se om bidraget hade kommit in. Hade så lust på läsk, så jag tänkte gå till centrum eftersom det finns ett ställe som är öppet efter midnatt.
Så jag och Oscar gick iväg och kom till centrum bara för att upptäcka att kiosken inte var öppen längre än till midnatt på tisdagar, bara onsdag – söndag…
Ja vad gör man då? Jo då går man till Norrstrand, till Statoil… Man är rätt desperat då tur/retur tog det ju bara 1 timme och 45 minuter, inte så illa i mörkret i slutet av november *L*

Så nu ligger jag här med datorn i knäet och läser tecknade serier och njuter av min väl förtjänade läsk

…när det gällde skolan.

Inte allt har gått som planerad – och nu är det mer stress än det borde vara. Hamnat efter med allt, pga två veckor med strul. En del som jag har mig själv att tacka för, en del är saker jag inte kan rå för(skolböcker som inte kommer, etc).

Jag var på väg upp, men med allt stress sista tiden så är det på väg att vända neråt innan det ens har gått uppåt…

Då blir det för mycket kaos och inget gjort.

Alltså, jag vet att det skall gå att ordna och komma ajour, men då behövs det hjälp från skolan. För som det är nu så kan jag inte ens öppna böckerna utan att tårarna kommer, känslan av att inte fatta något, känslan av att känna sig liten och försvarslös.

Har därför skickat mejl till Studievägledaren för funktionshindrade och bett om möte för att försöka hitta en lösning på situationen.

Tack E, vet du försöker hjälpa och det är jag tacksam för – och du får mig tänka om på en del…

Sista veckorna har jag också funderat om jag skall hoppa av fotbollen. Det är så mycket fram och tillbaks med träningstider för olika lag, etc. Känner också att jag inte får fram så mycket som jag vill hos de som jag önskar hjälpa att bli bättre målvakter. Plus att jag känner mig lite utanför gemenskapen där – nästan som när jag dömde, bra att ha där när det behövs – men annars spelar det ingen roll.
Hade varit bra om en i alla fall någon gång fick feedback på att den jobben man gör är bra och att man behövs.

Vi får se hur det blir med skolan nu då – sen får jag tänka genom det med fotbollen..

Skulle varit på lektion i dag – men suck, så blev det inte… När man ligger och vrider och vänder sig halva natten, så är det svårt att komma upp när det väl är dags – om du inte heter E eller E, men Th… Vaknade en timme för sent, hade stängt av 4 alarm i sömnen – som vanligt

Och när jag inte kommer i gång om morgonen, så blir hela dagen förstörd. Då får jag inte fingret ur arslet och plugget lider av det. När jag också missar morgondagens lektion pga läkarbesök, så måste jag erkänna att jag börjar bli lite stressat.

Även om jag vet att jag kommer fixa det som är målet före jul, så kommer det bli tuffare nu – missa två lektioner och ett pluggpass blir mycket när man ska försöka göra 2 eller 3 tentor inom fyra veckor, plus 3 examinationsuppgifter under 6 veckor.

Så det blir nog inget mer liv på mig före slutet av januari – men jag klagar inte, jag vet jag ska fixa det. OM jag bara kommer i gång efter läkaren i morgon, så är det på G.

Fick förresten mejl från L i dag. Han gav mig svar på om jag har tänkt rätt med de fria valen, utifrån vad jag tänkte jobba med efter studierna. Han tyckte jag har gjort rätt i valet och kom även med tips om andra kurser som kan passa in i min plan. Food for thought that is

Men först ska jag klara av dessa tentorna och examinationerna – go Thomas, go Thomas!

… så stämmer inte nedgången i vikten med fett och muskelmassan som är på min kropp just nu – någon som vet varför? Jodå, jag hade tydligen mindre vätska i kroppen vid denna mätningen än förra gången – vilket egentligen är konstigt, med tanke på att jag dricker väldigt mycket vatten. Dock kan helgens festande haft en inverkan, då vissa grejer är vattendrivande

Men oavsett, 2 kg mindre fett på kroppen – ja, det hjälper med aktivitet och mindre skräpmat. Färre kalorier in än vad man förbrukar, säger man ju

Ja, jag har inget annat än att säga grattis till dig

Det är alltid kul att se det lyckas för någon som man har oerhört stor respekt för! Hade inga problem att ställa upp för att hjälpa till med middagen.

Nu är jag totalt onykter och trött – kanske man ska lägga sig?

Okej, jag är konstig… Men det är något alla vet :p

Jag såg just över alla böcker som jag har som är kurslitteratur – totalt 20 böcker har jag. Av dessa är det just nu bara två böcker som jag egentligen behöver. Så varför sitta med 18 böcker som jag inte är i behov av?
Om vi ser på min ekonomi, som student och med de problem som Forsäkringskassan fixade åt mig, skulle jag väl vara i behov av pengar eller hur?
Speciellt när man räknar andrahandsvärdet på dessa böcker. Om vi går ut ifrån vad andra säljer de för så landar jag på en genomsnittlig pris på 200,- per bok. Det vill säga att jag kunde haft 3 600 minus kostnader till frakt. Låt oss då säga att jag hade fått tillbaks 3000,-. Vilket skulle vara oerhört mycket pengar att ta med sig vidare.

MEN… Jag försöker se lite vidare än just nu, planera lite inför framtiden. En del av de böcker som jag har nu, behövs inte. Ändå är de redan nu bra referensmaterial i förhållanden till kurser som går just nu. Om jag inte förstår helt vad som står i den litteratur som vi nu använder, kan jag gå tillbaks till någon av de böckerna vi har använt förut och därigenom få en annan förklaring på just det jag undrar över.
I tillägg så ser jag det som en fördel att ha dessa böckerna när jag skall ut och söka jobb efter studierna – då har jag möjlighet att fräscha upp minnet medan jag letar jobb. Sen när jag väl hittar ett jobb, så är det bra att ha böcker att leta upp i, när man står fast – istället för att fråga någon på jobbet och se ut som en jävla noob…

Så jag säger alltså nej tack till 3000 kr för att kunna ha möjligheten att leta upp information om saker jag undrar över, möjligheten att fräscha upp minnet och framstå som mer rik på kunskap än jag egentligen är

Men som sagt; Jag är konstig

Jahapp.

Så jag ska tydligen inte komma under 100kg.

När jag flyttade till Sverige hade jag gått ner från 130kg till 112kg. Detta var för 5 år sen, alltså juli 2004. När jag i 2006 blev inlagd på Arvika sjukhus (där jag fick min diagnos) vägde jag 97kg, vilket betyder att jag hade gått ner 15kg på de två första åren i Sverige.

Sen började jag på mina mediciner, som gjorde att jag gick upp lite i vikt igen. Men den stabiliserade sig kring 102kg. Den vikten höll i fram till januari 2008 – då jag plötsligt var uppe i 108kg. Fram till sommaren i år klarade jag dock att få denna ner till 105kg.

Men efter juni i år har vikten alltså gått upp och ner som en berg och dalbana – från 102kg på det lägste till 110kg på det mesta. Vi pratar alltså om en period på 4 månader, där vikten har gått upp och ner. Ena veckan 102, nästa vecka 108. Veckan efter 105, sen 110. Sen ner till 104 och upp till 108.

För 10 dagar sen låg den på 104 igen, medan i dag låg den på 109,6 kg.

Även om jag vet att vikten kan variera lite från dag till dag, pga mat och vätskeintag och aktivitetsnivå, så är det inte normalt att det svänger så mycket som det här.

Jag ska nu försöka hålla ett bättre öga på min vikt – inte bara vikten, men också fett och vätske %. Kommer göra en egen översikt här på bloggen, så att alla andra kan reta mig och pusha på lite när det går lite emot.

Måste ändå ta upp det här med läkaren – det är bara inte normalt det här.

Och aktivitet? Det har legat på ungefär samma nivå hela året – ska försöka öka det ännu mer, men tror väl inte det är där problemet ligger med tanke på hur aktiv jag egentligen har varit jämförd med tidigare år.

(PS – till ni av er som känner mig… Nej jag har inte varit vaken hela natten – vaknade klockan 0530 av mig själv :O )